Vem är då jag?
En hundgalen tjej på 23år. Bor söder om söder, närmare sagt
i Haninge och här har jag bott i hela mitt liv och trivs som fisken i vattnet. Bor ihop med min älskade sambo och husse Björn i en lägenhet.
Under min barndom och ungdom har jag även tillbringat min tid varje sommar och vinter uppe i härliga norrland utanför staden Åsele som ligger några mil ifrån Umeå.
Hade jag fått bestämma hade jag gärna bott där uppe hela året.
Jag personligen ÄLSKAR norrland och det är där jag känner mig hel. Så förhoppningsvis i framtiden tar jag mitt pick och pack och flyttar upp.
Visst är det konstigt att man som liten ALDRIG skulle tänka sig bo sådär ute i skogen, men när åldern smyger sig på blir det en dröm?
När jag inte är uppe i norrlandsskogar så tillbringar jag mycket tid ute vid skärgården där vi också har landställe, närmare sagt på Årsta Havsbad.
Så stadsbarn är jag då inte, trotts att jag är uppvuxen i Stockholm;)
Under min barndom och ungdom har jag även tillbringat min tid varje sommar och vinter uppe i härliga norrland utanför staden Åsele som ligger några mil ifrån Umeå.
Hade jag fått bestämma hade jag gärna bott där uppe hela året.
Jag personligen ÄLSKAR norrland och det är där jag känner mig hel. Så förhoppningsvis i framtiden tar jag mitt pick och pack och flyttar upp.
Visst är det konstigt att man som liten ALDRIG skulle tänka sig bo sådär ute i skogen, men när åldern smyger sig på blir det en dröm?
När jag inte är uppe i norrlandsskogar så tillbringar jag mycket tid ute vid skärgården där vi också har landställe, närmare sagt på Årsta Havsbad.
Så stadsbarn är jag då inte, trotts att jag är uppvuxen i Stockholm;)
Mitt hundintresse började mycket tidigt. Redan som 3 åring
sprang jag runt och lekte hund och skulle både dricka och äta från golvet, och
inte sa jag något annat än ”voff” häller. Sedan som 5 åring hade jag bestämt
mig för att jag skulle bli veterinär eller i alla fall arbeta med hundar. Djur
är väll något som alltid stått mig nära, men hundarna har en speciell plats i
mitt hjärta!
Som liten fick jag aldrig en hund, men hade turen att ha en syster som arbetade på hundpensionat och alltid hade hon med sig en hund hem.
Utöver hundarna hade jag massa andra djur hemma, jag tror bestämt min mamma hade lite dåligt samvete för att jag aldrig fick en hund och med det fick jag andra djur istället. Kanin, hamster, råttor, fåglar, ormar, vandrande pinnar, hoppande bönor, katter, fiskar, ja, you name it. Red gjorde jag också på fritiden.
När min syster flyttade hemifrån skaffade hon sig en labbevalp, Faxe (Cindys keep clear). Jag var överlycklig varje gång dom kom över och hälsade på.
Jag och Faxe blev bästisar, och vi busade i timmar varje gång.
Några år senare kom hennes nu varande man in i familjen med sin ledarhund Farris.
Jag och Farris klickade på en gång.
Deras hundar blev ”Mina” hundar, och var och varannan dag rusade jag hem från skolan för att gå milslånga skogspromenader med dessa två underbara hundar.
Jag hade ”agility” tävlingar på gårdens lekplatser, och tränade massor.
En bestämt liten dam var jag! Liten och lätt flög jag efter Faxe mellan varven, men jag skulle minsann klara det.
Måste sätt himlans kul ut när jag, jätte liten tjej, springer ut med två stora labbar och bossar.
För ”bossade” det gjorde jag verkligen;)
Så jag är uppvuxen med Labradorer, och skulle ALDRIG kunna leva ett liv utan denna ras vid min sida igen.
Jag måste verkligen tacka min syster och hennes familj som höll mitt hundintresse uppe hela tiden. Det var syrran som drog med mig på hund relaterade saker och som hade ett förtroende för mig som lät mig passa och promenera hundarna. Du höll din lillasysters drömmar vid liv, och det är ovärderligt!
Som liten fick jag aldrig en hund, men hade turen att ha en syster som arbetade på hundpensionat och alltid hade hon med sig en hund hem.
Utöver hundarna hade jag massa andra djur hemma, jag tror bestämt min mamma hade lite dåligt samvete för att jag aldrig fick en hund och med det fick jag andra djur istället. Kanin, hamster, råttor, fåglar, ormar, vandrande pinnar, hoppande bönor, katter, fiskar, ja, you name it. Red gjorde jag också på fritiden.
När min syster flyttade hemifrån skaffade hon sig en labbevalp, Faxe (Cindys keep clear). Jag var överlycklig varje gång dom kom över och hälsade på.
Jag och Faxe blev bästisar, och vi busade i timmar varje gång.
Några år senare kom hennes nu varande man in i familjen med sin ledarhund Farris.
Jag och Farris klickade på en gång.
Deras hundar blev ”Mina” hundar, och var och varannan dag rusade jag hem från skolan för att gå milslånga skogspromenader med dessa två underbara hundar.
Jag hade ”agility” tävlingar på gårdens lekplatser, och tränade massor.
En bestämt liten dam var jag! Liten och lätt flög jag efter Faxe mellan varven, men jag skulle minsann klara det.
Måste sätt himlans kul ut när jag, jätte liten tjej, springer ut med två stora labbar och bossar.
För ”bossade” det gjorde jag verkligen;)
Så jag är uppvuxen med Labradorer, och skulle ALDRIG kunna leva ett liv utan denna ras vid min sida igen.
Jag måste verkligen tacka min syster och hennes familj som höll mitt hundintresse uppe hela tiden. Det var syrran som drog med mig på hund relaterade saker och som hade ett förtroende för mig som lät mig passa och promenera hundarna. Du höll din lillasysters drömmar vid liv, och det är ovärderligt!
Utöver alla riktiga hundar i mitt liv, hade jag ju då
självklart alla mina gosedjur hundar som jag experimenterade med! Bobby hette
en som var en ”cocker spaniel” som syrran köpte till mig på årliga hundmässan. Han
fick stenar ”inopererade” i magen och i fötterna för att få rätt tyngd. Gjorde
även ”ståltrådskoppel” så att ”han” kunde gå framför mig och ”dra” i kopplet
när vi var ute och gick. Ja, det låter helt sjukt, och visst fan måste det sätt
roligt ut, men det sket jag i! Han var MIN ”hund”.
Varje kväll bädda jag ner honom i en hund korg som jag snickrat ihop uppe i Åsele.
Några år senare försvinner Bobby, och mamma sa ” att han blev för gammal, han är i himmelen nu”!
Jag var JÄTTE ledsen.
Några år senare förstod jag självklart att hon kastat honom eftersom att han börjat mögla invändigt, och eftersom han hade stenar i sig gick det inte längre att tvätta honom.
Är dock fortf. sur på min mamma för att hon ”avlivat” honom! ;)
Utöver Bobby hade jag massor av gose hundar, Lassie, Dräggen, Pricken och Spike, Blackie och Lassies valpar. Dom alla hade en speciell plats i min säng, låg dom inte där när jag skulle sova, då vart det liv i luckan!;)
Jag tillbringade måååånga timmar med dessa ”hundar” .
Hund tokig? Ja visst!!!
Varje kväll bädda jag ner honom i en hund korg som jag snickrat ihop uppe i Åsele.
Några år senare försvinner Bobby, och mamma sa ” att han blev för gammal, han är i himmelen nu”!
Jag var JÄTTE ledsen.
Några år senare förstod jag självklart att hon kastat honom eftersom att han börjat mögla invändigt, och eftersom han hade stenar i sig gick det inte längre att tvätta honom.
Är dock fortf. sur på min mamma för att hon ”avlivat” honom! ;)
Utöver Bobby hade jag massor av gose hundar, Lassie, Dräggen, Pricken och Spike, Blackie och Lassies valpar. Dom alla hade en speciell plats i min säng, låg dom inte där när jag skulle sova, då vart det liv i luckan!;)
Jag tillbringade måååånga timmar med dessa ”hundar” .
Hund tokig? Ja visst!!!
När jag sedan blev äldre och kom bort från dom jobbiga
tidiga tonåren, så blev det råttor som gällde. Jag hade som mest 22 stycken här
hemma, och vi byggde om ett helt rum till dom! Alla var dessutom
omplaceringsråttor som hade diverse problem. Jag älskade det, och kommer aldrig
glömma när jag gick in på den lokala zooaffären och såg dom stackars råttorna
som satt bakom i ”ormmatsrummet”, fulla med löss och avmagrade. Jag tillsammans
med min kompis och en som arbetade där smugglade ner en råtta i luvan min, sen
gick jag därifrån.
Kinda hette hon. Hon hade knappt någon päls, och fött alldeles för många kullar på kort tid så att hennes bäcken var helt snett. Hon hade problem med motoriken!
Vart efter introducerades hon in i ”flocken” och blev en lycklig råtta.
Det var just det som drev mig! Att få ordna något som människan förstört och ge dom ett bättre liv.
Jobbade även mkt med problemlösning, då vissa av dom var ovana och otama, och hade diverse problem. Och dom ni, dom jobbade jag bort med klicker!;)
Jo,jag tror nog allt mina råttor förstärkte mitt hundintresse, för hur mycket ni där hemma just nu sitter och små flinar och skakar på huvudet, så kan jag berätta att Råttor, dom är smarta dom! Och dom kunde minsann lära sig en hel del.
I stortsätt alla mina råttor kom på inkallning, var rumsrena, och min första och favorit råtta Åke kunde dessutom sitt (ibland) ;) Alltid tog jag med en råtta ut på somrarna och inte hade jag koppel på dom inte, dom var så följsamma så! ;) Det ni…Får man ingen hund, GÖR man en hund!
Kinda hette hon. Hon hade knappt någon päls, och fött alldeles för många kullar på kort tid så att hennes bäcken var helt snett. Hon hade problem med motoriken!
Vart efter introducerades hon in i ”flocken” och blev en lycklig råtta.
Det var just det som drev mig! Att få ordna något som människan förstört och ge dom ett bättre liv.
Jobbade även mkt med problemlösning, då vissa av dom var ovana och otama, och hade diverse problem. Och dom ni, dom jobbade jag bort med klicker!;)
Jo,jag tror nog allt mina råttor förstärkte mitt hundintresse, för hur mycket ni där hemma just nu sitter och små flinar och skakar på huvudet, så kan jag berätta att Råttor, dom är smarta dom! Och dom kunde minsann lära sig en hel del.
I stortsätt alla mina råttor kom på inkallning, var rumsrena, och min första och favorit råtta Åke kunde dessutom sitt (ibland) ;) Alltid tog jag med en råtta ut på somrarna och inte hade jag koppel på dom inte, dom var så följsamma så! ;) Det ni…Får man ingen hund, GÖR man en hund!
När råttorna sedan dog en efter en och jag blev äldre och
inte hade samma tid kom hund på tal. ÄNTLIGEN skulle jag få mig min hund,
alldeles EGNA hund! Nu hade mor min tröttnat på allt tjat och alla substitut
för hund! ;)
En äldre hund fick det bli då jag inte hade tid med en valp just då!
Först in kom en rottis( passande va;)) vid namn Rocky! Underbar ”liten” grabb på 9 mån. Efter några dagar gick det inte, han släppte inte katterna och en katten här hemma fick feber av rädsla. Så Rocky fick flytta till en annan tjej!
Besviken och arg men samtidigt förstod jag att det inte fungerade! Jag fortsatte leta, men det gick trögt!
En morgon ringer mobilen, och samma dag flyttar Stina in!
Mitt hundintresse blev maxat.
2 år senare kom min andra hund, Foderhunden Ben!
DÄR började mitt liv, och just nu lever jag i min dröm!
En äldre hund fick det bli då jag inte hade tid med en valp just då!
Först in kom en rottis( passande va;)) vid namn Rocky! Underbar ”liten” grabb på 9 mån. Efter några dagar gick det inte, han släppte inte katterna och en katten här hemma fick feber av rädsla. Så Rocky fick flytta till en annan tjej!
Besviken och arg men samtidigt förstod jag att det inte fungerade! Jag fortsatte leta, men det gick trögt!
En morgon ringer mobilen, och samma dag flyttar Stina in!
Mitt hundintresse blev maxat.
2 år senare kom min andra hund, Foderhunden Ben!
DÄR började mitt liv, och just nu lever jag i min dröm!